Olofsfors dansföreställning börjar ta form

De olika föreställningarna som ska ingå i Västerbotten berättar håller på att börja ta form. Idéer föds, stöts och blöts, tankar och förslag processas, förändras och förnyas. I Olofsfors ska Åsa N Åström och Håkan Bring fånga brukets själ och historia i en dansföreställning. Här skriver Åsa om processen.

Process på Olofsfors Bruk

Jag och min kollega Håkan Bring ska göra en föreställning på Olofsfors bruk. Det är en från början helt okänd plats för oss. Vi möter den en vintrig dag 2012.

Vårt möte är kallt, det är hårt, det andas frusen rörelse. Allt har stannat. Inte tiden. Det bevaras. Varför ska något bevaras? Kan det bevaras? Fåglar flyttar in, lämnar bon och fågelskit kvar. Det ordnas guidade visningar. Allt för att återminnas, återskapa eller hedra platsen och de som bott och arbetat i Olofsfors.

Vad vill vi göra här?

Jag är koreograf. Håkan är konstnär. Båda lika luddiga begrepp. En koreograf koreograferar, skapar rörelser som dansarna lär sig och utför. En konstnär skulpterar, målar, gör konst. Det är först när vi har en publik som åskådare, som konsten blir synlig. Det är då det blir tydligt vad dansen berättar, vad kroppen, konsten, byggnaderna, ljuden, rösterna och platsen berättar.

Håkan och jag har genom vårt arbete blivit mer och mer involverade i varandras konstformer. Vi hittar på rörelser, former, ideér och frågar oss inte längre vem som gör vad. Vi skapar tillsammans. Vi placerar oss själva i konstverket, i föreställningen, som medaktörer, eller dansare. Eller vad man vill kalla oss.

När vi gick runt i Olofsfors kom det sig att vi direkt pratade om Arbete. Hur de arbetat på Olofsfors bruk. Vad mänskliga händer utformat. Vad som skapats via arbetet. Om samhället, hur bruket skapade förutsättningar för ett samhälle. I masugnen. I smedjan. Genom Jordbruket.

Mjölka kor. Spika, hamra, bära, kasta.

Föda barn. Amma, kärna smör, baka bröd.

Kroppsarbete.

Med dans kan man säga; hoppa, springa, snurra, svepa. Det är rörelse. Rörelse är arbete?  Mitt arbete är dans. Vad kommer finnas kvar av mina rörelser? Hur ser mitt arbetarsamhälle ut?

Vi har bestämt vilka dansare som ska vara med i föreställningen. De passar perfekt in, jag är så glad att de vill vara med. Dansarna är de som ger föreställningen rätt färg.

Musikerna från Piteå musikhögskola är igång att leta ljud, och fånga ljud och skapa musik av detta. Och så har vi en filmare från Övik som jag arbetat med flera gånger, fantastiskt att han kan vara med och skapa bilder till föreställningen. Ja, vi är ett ganska stort gäng som skapar en föreställning ihop. Tänk att en gång gick stora landsvägen rakt genom byn. Och det fanns flygplats alldeles intill. Nu flyger vi in från olika håll i Sverige och möts på Olofsfors bruk.

Alla pusselbitar behövs för att skapa helheten. Och vägen dit är en process. Jag skriver ner idéer och mailar ut, de ger svar, ser nya möjligheter och skapar på sitt håll efter sin tolkning konst. Vad vi vet är att det ska bli en upplevelse för en publik. Och jag vet vad jag vill att publiken ska uppleva, men publiken är alla sina egna konstnärer och tolkar vårt verk på sina egna sätt, utifrån sina egna erfarenheter.

Allt är flyktigt. Tiden är flyktig. Minnen, ord, namn, händelser. Dans är flyktigt. Jag tänker att det som är bestående är erfarenheterna. Och upplevelsen, den egna. Den jag bevarar i mig. Så skapar dansen och konsten en ny tid, en Nu-tid, en verklig tid, och en framtid.

/Åsa N. Åström

Skrivarstuga för berättarföreställningarna

I två dagar, under ledning av dramatikern Kersti Björkman, har Stiftsgården fungerat som en skrivarstuga för de personer som fått och tagit på sig uppdraget att hitta och förädla berättelser om intressanta människor som levat och verkat i anslutning till några av länets kulturmiljöer.

De platser som ska få sina berättelser förädlade och framförda under 2013-2014 är Gammplatsen, Nordanå, Västerbottens museum, Vilhelmina kyrkby, Olofsfors bruk och Norrbyskär.

Efter en period där var och en av manusförfattarna gjort sin egen research, grottat in sig i arkiv, läst böcker och brev var det nu dags att börja mejsla ut människor och platser och ge dem liv och sammanhang, ett arbete som kommer att fortsätt under våren. Att skapa en storyline, att zoma in och ut i en berättelse och att beskriva platser och människor utifrån sinnesintryck var några av de verktyg som kursledaren Kersti inspirerade deltagarna att använda sig av – och oj vad det har berättats och skrivits!

Manusförfattarna Karin Söderlund, Mikael Jakobsson, Anne Woulab, Gunnar Eklund och Birgit Andersson, med kursledaren Kersti Björkman.

Här några korta reflektioner från deltagarna:

– Det gäller att hitta människor av kött och blod bakom alla fakta.       
Gunnar Eklund, som skriver utifrån Västerbottens museum, Gammlia.

– Helt plötsligt blev Pehr från 1700-talet en levande person…
Karin Söderlund, Gammplatsen

– Det kan aldrig bil for mange historier.
Anne Woulab, Gammplatsen

– Inspirationen har infunnit sig!                                                                                        Mikael Jakobsson, Gammplatsen

Berättarföreställningarna växer fram

Så många intressanta människoöden och platser det finns i Västerbotten. På sex platser kommer det nu att växa fram berättarföreställningar.

Det har inte varit enkelt att göra urvalet till vilka platser vi ska fokusera på för att utveckla berättarföreställningar inom delprojektet Västerobotten berättar. Men efter många resor och träffar med lokala arrangörer i anslutning till sevärda kulturmiljöer, har vi nu enats om att lyfta berättelser och göra föreställningar på sex platser i länet.

Från Västerbottens museum och projektet är vi angelägna om att samarbeta med just lokala arrangörer när vi tar fram berättarföreställningarna. Vi vill att de berättelser som vaskas fram och förädlas ska ha en lång livslängd. Att de ska kunna användas även när projektet är slut och då är det bra med en mottagare på orten.

Utifrån arkivmaterial, intervjuer och egen research kommer utsedda manusskrivare att skapa berättarmanus med anknytning till dessa sex platser i länet:

Nordanå i Skellefteå.
Mottagaren består av en arbetsgrupp med representanter från Skellefteå kulturförvaltning, Museum Anna Nordlander, Skellefteå museum och projektet.                         Manusförfattare: Birgit Andersson

Gammplatsen i Lycksele.                                                                                             Här sker samarbete med Skogsmuseet och kännare av Gammplatsens historik och byggnader.                                                                                                      Manusförfattare: Anne Woulab, Mikael Jakobsson, Karin Söderlund och Elisabet Lindgren

Vilhelmina Kyrkstad.                                                                                                         I Vilhelmina är Riksteatern Vilhelmina och Vilhelmina museum projektets mottagare och våra samarbetspartners. Laila Eliasson på Vilhelmina museum är den som kommer att framföra berättarföreställningen.                                                                     Manusförfattare: Lena Dahlman

Olofsfors bruk.                                                                                                              Här sker samarbetet med Stiftelsen Olofsfors Bruksmuseum. På Olofsfors bruk kommer andra uttryck än det muntliga berättandet att stå i fokus. De som skapar och framför föreställningen är Åsa N Åström, dansare och koreograf och Håkan Brink konstnär.

Norrbyskär.                                                                                                          Mottagaren är Hörnefors Kulturförening.                                                         Manusförfattare: Hans-Ola Stenlund

Gammlia på Västerbottens museum i Umeå                                               Manusförfattare och den som kommer att framföra föreställningen är Gunnar Eklund.

De färdiga föreställningarna kommer att ha sina premiärer vid olika tillfällen under 2013-2014. Under våren 2013 påbörjas skrivandet och den första föreställningen beräknas vara klar att framföras sensommaren 2013 på Västerbottens museum.

Mer information kommer under våren 2013

Marianne

Burträskberättelser

Kan berättelser öka intresset för en bygd? Det är vi i projektet övertygade om – och fick  ett bra exempel från Burträsk på hur det kan se ut.

Vi var tillsammans med Västerbottensost Besökscentrum, Burträsk camping och Burträskbygdens utveckling inbjudna till Edelviks folkhögskola i Burträsk för att titta på berättarföreställningen ”Det berättades”.

Pär-Erik Wikström och Matilda Kjellmor

Föreställningen handlade om livet under 30- och 40-talet i byarna kring Burträsket. Om de människor som levde här, de som inte nämns i historien, men som alla uträttade stordåd i det lilla. Om kampen för att få mat på bordet, för att få behålla de nära och kära och för att ha kvar sin stolthet. I föreställningen träffade vi gårdfarihandlaren Necka-Kaln som släpade runt på sin fullpackade cykel och gärna slog sig ner i gårdarnas kökssoffor och berättade historier. Vi fick också höra många andra berättelser, som den om Elin Hansson som kämpade för kärleken till sin psyksjuke man, om huset som skulle dras över isen men sjönk i sjön; världsberömda Albertina, och om hur dödandet av en katt fick oanade konsekvenser i två människor liv.

Fängslande föreställning; full av både skratt och gråt!

Föreställningen baseras på Henning Sjöströms skönlitterära karaktärer. ”I de fattiga byarna kring Burträsket såg jag under några årtionden enkla, rediga människor göra ett stort dagsverke. Jag fick vara mitt ibland dem. Och det är jag glad för nu”. Så skrev Henning Sjöström i inledningen till en av sina böcker om hemorten Burträsk i Västerbotten.

Det var Pär-Erik Wikström, lärare på skolans teaterlinje, och Matilda Kjellmor, frilansande berättare/skådespelare, som på ett målande sätt gav oss berättelserna. Jörgen Swedberg stod för musiken.

Efter föreställningen samtalade vi om hur man kan öka intresset för platsen, genom att ta tillvara på och använda sig av en bygds berättelser på olika sätt. Många idéer dök upp, och vi ser fram emot att följa utvecklingen i Burträsk framöver.

Årets berättarkommun på festivalen

Under onsdagen kunde festivalbesökare lyssna till musik och berättelser som handlade om allt ifrån tjuvjakt, lufferskan Dötte Maj, han som ”trodde sig” ha fått hjärnblödning till berättelser om livet i länets Kyrkstäder i början av förra seklet. Det var Årets berättarkommuner 2010 och 2011 – Bjurholm och Vilhelmina som höll hov på Nordanå kaféscen.

I publiken, som fick sig många goda skratt, satt även representanter från Norsjö som tar över berättarutnämningen och koras till Årets berättarkommun 2012.

Bodil Hennström och Bo Nilsson

Greger Ottosson och Louise Sund

Christer Staaf och Laila Eliasson från Vilhelmina

Hela gänget: Hans-Olov Olovsson, Karl-Erik Johansson, Bengt-Gunnar Frank, Bodil Hennström, Louise Sund, Stig Helmersson, Bo Nilsson, Christer Staaf och Laila Eliasson

På torsdagens festivalmottagning 19 april var det så dags för Vilhelmina att lämna över Berättarbudkaveln till Årets Berättarkommun 2012 – Norsjö. Tack Vilhelmina och lycka till Norsjö!

Karl-Johan Ottosson, kommunchef Vilhelmina kommun överlämnar Berättarbudkaveln till Mikael Lindfors, kommunstyrelsens ordförare i Norsjö.

/Marianne Folkedotter