Veckobrev, v 36–38, 2013

Sommaren har inte velat ge vika, men sista veckan har varit minst sagt höstlik… Projektet rullar på som det ska. I Skellefteå lägger Marie mycket tid på att utveckla Berättarfestivalen till en arena för hela Sveriges berättarbransch, och Marianne kan belåtet konstatera att berättarföreställningarna vid våra friluftsmuseer utvecklas med fart. Inom storytelling har vi jobbat vidare med fokus på Västerbottens museum, där ett tiotal anställda deltagit i workshops med Marianne och Jenny.

Jenny berättade en sak som jag måste förmedla vidare. När vi för snart två år sedan drog igång projektet ledde Jenny några workshops för oss i projektet för att vi skulle svetsas samman och ha en och samma målbild för projektet. I projektbeslutet talas om tillväxt och antal aktiviteter osv, men vi kom då fram till varför vi egentligen tyckte att vårt projekt var viktigt: ”Projektet Berättarnas län bidrar till att människor – och verksamheter – får syn på vem man är och vad man står för.” Då kändes den definitionen (åtminstone för mig) lite abstrakt och ”stor”, men hursomhelst så skrev jag ner texten, förstorade den och satte upp den på anslagstavlan vid min dator. Häromdagen kom Jenny fram till mitt skrivbord och pekade på texten: ”Precis så här uttryckte en av våra tidigare storytelling-deltagare att våra workshops har fungerat för henne! Hon har fått syn på sig själv och vad hon står för.” Snacka om berättandets kraft.

Trevlig helg / Anders